Klockan närmar sig läggdags... jag kommer på att jag kanske borde stämma av med "hovleverantören".

    "Du, är de klara?" jag håller andan, trampar lite nervöst.

    "Korten?" Magnus, min It-kille låter lite trött på rösten, men jag tycker mig ana ett positivt besked.

    "Mmmm och flyerserna?" Nu börjar jag på allvar känna av syrebristen, tänker att det är tur att det är telefon och inte videosamtal. En svettpärla trillar ner för nästippen.

     Ögonblicket av tystnad är en liten aning för lång för att jag ska vara helt bekväm. Min blick låser sig vid en punkt långt bort för att förleda fokuset på något annat medan jag väntar.

    "Haha, ja det är de. De blev över förväntan bra," svarar Magnus och jag kan andas ut. Jag ler mot luren och tackar min lyckliga stjärna att jag har kloka vänner som känner vänner, som känner vänner, som känner vänner. Utan dem hade jag inte varit lika lugn inför imorgon.

    "Taaaaaack...." piper jag och försöker få rösten att låta självsäker och världsvan. "Fan, vad bra!!

   Samtalet avslutas och jag lutar mig tillbaka i soffan. Det ska nog gå bra i morgon... ska bara ringa mamma och kolla om hon kan knyta sammetsband runt korten... Hon har också vänner, som känner vänner, som känner vänner.

Några av mina vänner kommer att besöka mig imorgon, och det kommer att göra mig både mer trygg och definitivt glad ända in i själen. Det var ju till och med ett par som var ivriga och kom en vecka för tidigt! 😂❤

Ses imorgon då´rå